Jaha då var man ledig idag. Alltid lika skönt :) Dessutom har vi hela gården för oss själva i en hel vecka nu, när Peter och Kirsten är i Frankrike. Så vi njuter av den lugna tillvaron. Eller ja nu när renoveringen är igång är här människor, bilar och lastbilar överallt. Vårt badrum existerar för tillfället inte längre. Allt är nedrivet, väggarna utslagna och snart åker taket bort också. Vi ska få ett helt nyrenoverat badrum. De ska slå ut snedväggen och göra en "fönstervägg". Vi får golvvärme, ny dusch, ja allt blir nytt och frächt. Jag har tagit lite bilder på hur det såg ut innan och tar bilder under tiden de bygger så ska ni få se allt sen när det är klart. Det sämsta med detta är bara att vi måste nu ducha och gå på toaletten nere i stallet, där det inte finns någon värme. Brrrr. det ser jag verkligen inte fram emot...

Okej ni är väl alla nyfikna hur hur det gick i lördags på tävlingen kan jag tänka mig. Jag var uppe långt, långt före tuppen och hästarna blev lite chockade när jag tände ljuset vid 03.30 för att fodra. Thomsen-Team skulle ha med sig 13 hästar som på olika tider skulle köras iväg. Iaf upp med Korall och Pan på lastbilen och sen bar det iväg. Red Korall först och hon visste precis vad det handlade om. Hon kändes riktigt fin på framridningen men sen brast det inne på banan. Brevid min bana fanns en häck och på andra sidan om häcken var det framhoppning. Så varje gång det kom en häst förbigalopperande på andra sidan häcken gjorde Korall ett glädjehopp och körde huvudet i luften. JÄTTEKUL!!! Jag såg nog ut som ett åskmoln när jag kom ut från banan. Med dåliga poäng från dressyren fokuserade jag nu ist på hoppningen. Jag var faktiskt lite småspänd då Korall inte hoppat ett hinder, och speciellt inte en bana, över 1.10m i år. Underlaget var halt och linjerna svåra. Korall hoppade faktiskt bra och ett klantmisstag från mig kom vi runt med ett nedslag.
Sen var det då dags för Pan. Han kändes också riktigt fin på framridningen. Red in på banan, gjorde halt-hälsning, red fram och gjorde travlängning snett igenom. Sista metern innan spåret snubblar han till och sen är han blockhalt. Domaren ringer i klockan och jag får lämna banan. Ja, det var nog kortast möjligaste tävlingen någonsin... Efter 20 min skritt, travade jag honom igen och då var han inte halt längre. Antagligen har han fått en nervsmäll när han snubblat, men jäkla surt att jag inte kunde rida honom.
Sen blev det iaf dags för terrängen. Teknisk kuperad bana med många svårigheter. Jag red inte så fort då underlaget var lite mjukt och halt och Korall var lite spänd. Men det blev en lagom säsongsstart för henne. Tog iaf fall 7:e placeringen då många fallit ifrån med stopp eller lång tid i terrängen.
Jaha eftersom Pan inte var halt längre, föreslog Peter att jag skulle rida honom efter tävlingen var slut och hoppa några hinder på banan (är man OS-guld medaljör så det inga problem att få tillstånd till detta). Han var lite vild och galet men hoppade helt okej. Vill bara ha lite mer kontroll mellan hinderna så att jag kan känna mig lite säkrare. Nu är det lite springa-så-fort-det-går-metoden. Men vi jobbar på det och detta var en perfekt träning för honom.

Har suttit här och tittat på en massa bilder hemifrån och shit vilken hemlängtan jag fick. Saknar gården och de härliga sommarkvällarna. Jag saknar våra knäppa katter och mina älskade hundar. Vill komma hem!