Vilken tävling det blev. Jag kunde nog inte haft mer otur. Allt började under dressyren. Korall kändes kanon fin på framridningen och Peter sa till och med att med den formen skulle jag vinna dressyrmomentet. Dock blev det ju inte så. 10 minuter innan det var dags att gå in på banan känner jag hur hatten börjar glappa och kasa på mitt huvud. Jag Jag smällde till den en gång hårt och tyckte sen att den satt bra igen. Men icke då... Efter inridningen, halten och hälsningen känner jag hur den än en gång börjar glappa. Tror jag var tvungen att trycka ner hatten 58 gånger under dressyrprogrammet. Varje gång jag lyfte upp handen mot huvudet gjorde Korall detsamma. Klart hon tog chansen då att titta på spöken i hörnorna osv. Gaaaaaaah vad arg jag var när jag kom ut från banan (som om jag inte är det annars). Fick straffen 53.3 och la mig på nedre hälften av startfältet. INTE där jag ville vara. Iaf så var det bara till att försöka glömma och ladda för terrängen på lördagen ist. Banan var riktigt stor och hyfsat teknisk för att vara 2*. Hinderna på denna banan är ju 3 ggr så stora som i en tvåstjärnig hemma i sverige. Korall var riktigt laddad på framridningen och hoppade kanonfint. När det sedan var min tur att rida mot starten såg jag hur molnen började bli tjockare och svartare. Men jag tänkte väl att lite regn har väl ingen dött av. Hahaha jo visst... Hade det bara varit lite regn som kom så.... Terrängen började bra men efter 3:e hindret kom då regnet. Dock var det inte det enda som kom. Efter 4:e och 5:e hindret, som stod i en komb. med 3 galoppsprång, började det hagla.

Hinder nr. 4. Här har det precis börjat hagla.

Hinder nr. 5. Ca 2 sekunder efter förra kortet. Hagel stora som tärningar. Det ökar...

Nu kan jag inte ens titta framåt.

På dem här korten har det precis börjat hagla. Sen ökar det ännu mer. Jag rider med ansiktet mot marken då jag inte kan titta frammåt, Korall går med öronen bakåtstrukna och skakar ständigt på huvudet. Hinder nr. 6a-c kom vi över på något sätt, vet inte hur, kunde inte se något. Sen kom hinder nr. 7 som var en stor spets ur en sväng och jag skyller verkligen inte på någon av oss men Korall sprang förbi hindret. Ingen av oss kunde ju ens se hindret. Lagom till nu slutar det då att hagla och börjar regna lite lätt. Det var ju bara så skrattretande. Vi kom inte längre än så. När jag sedan började skritta mot stallet känner jag hur armarna börjar bulta. Tittar ner på dem och ser att dem är sönderslagna av hagel. AJ!! Detta var verkligen inte min helg!!!

Men det är ju egentligen som vi sa senare, det är bättre att ta allt på samma gång. Peter blev 4:a och 5:a i Tyska mästerskapen med Parko och Mickey. Nu är han första reserv till Tyska laget till EM i fälttävlan.

Idag åkte Peter med två 5-åringar till Bundes championatet. Det är ungefär samma sak som Breeders hemma i Sverige. Pia åkte med som groom vilket betyder att jag är själv. Anneke har flyttat för att börja plugga men Sofia kommer ner hit igen imorgon. Så då slipper jag vara själv över helgen.

Jag och Korall siktar mot nästa tävling som går av stapeln den 18-20 sep i Langenhagen. Där ska vi försöka oss på att EM-kvala inför nästa år. Håll tummarna att jag har blivit sams med vädergudarna tills dess...

Kram på er!